Jag är inte arg längre, eller jag är inte arg för samma sak. Men arg är jag nog ändå. Det är inte så att jag tycker om att vara arg, det bara blir så. Inte visste jag att bara för man blir påkörd så kanske, kanske ens framtid blir sabbad. Cp. Okej, nu ska vi inte vara överdramatiska, men det kändes verkligen så förut och jag var asförbannad. Ja, ja nu ska vi inte prata mer om det. Man får göra det bästa av situationen liksom, vad annars kan jag göra.
Igår pratade jag med Elvira, vi pratade om att hon och jag är bättre kompisar nu och det gillar vi (y). Jag tror hon och jag är nya telefonvänner, och det är super! Hahah.
Förövrigt tycker Sandra att jag och Uppsalapojken är söta, vilket jag inte riktigt håller med om.
Ja, juste. Det ser ut som om katten vi kanske skulle bli fodervärd åt är såld? Så blir det när man ska skjuta upp saker hela tiden! Min mamma asså: Nej, jag har inte tid å blablablablabla, kuk. Det blir att ringa Maria och fråga vad som står på, för katten också, den kissen ville jag ha!
