Jag känner mig ensam. Otroligt ensam. Som om jag inte spelar någon roll längre. Jag har alla dessa människor omkring mig, men ingen ser. Dom ser bara mig. Ingen ser därinne, ingen verkar vilja se.
Jag vet att jag inte är någon genomsnäll och rar människa. Jag försöker bara vara, jag försöker bara välja rätt vägar här i livet. Och en sak jag märkt är att alla andra verkar veta vad som är bäst att göra, jag är säkert sådan själv i många situationer, men jag hatar det verkligen. Man behöver inte säga att jag är hela jävla dum i huvudet bara för att jag gör något som inte är "bra" eller "det rätta". Jag gör det ju eftersom jag tror på det, eller hur? Och alla människor har ju trott olika genom tiderna, varför ska det vara så annorlunda nu?
Jag orkar inte längre synas utan att bli sedd.
Jag går snart ut från allt, och kanske inte kommer tillbaka.
Jag älskar vem fan jag vill, när jag vill, hur mycket jag vill, oavsett hur "fel" det är.
inne på 3:e
13 år sedan
2 kommentarer:
Jag bryr mig jättemycket om dig. Och som jag sa, gör vad som känns bra, för DIG och inte för någon annan <3
Oj. Inte vad jag hade väntat mig av den skrattande flickan i matsalen :) Men det finns så mycket som inte syns, hos alla, i alla...
Skicka en kommentar