Mitt huvud är tomt från tankarna av dig...nästan

Idag ska jag på stan med Cecilia, vi ska handla inför hajken med LMS som är på söndag, tror jag. Det ska bli roligt att träffa henne igen, vi brukar inte hänga så ofta och så. Så nu sitter jag här och klockan är runt elva och vet inte riktigt när det blir mat för mamma är ute och solar fast jag sa att hon skulle skjutsa mig efter lunch, haha. Ojoj, det blir riktigt aldrig som man tänkt sig. I vilket fall som helst ska vi hem till henne sen och göra köttbullar, också dem till hajken. Jag och Cicci i köket är superbra kombination, får vi hoppas!
Idag är det 18 dagar kvar tills jag åker till Österrike, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det, faktiskt. För om det är...sista gången jag träffar Opa aka farfar så ja... Men sånt får man inte tänka på, ärligt talat. Det gör en deprimerad. Egentligen längtar jag mer till veckan efter, då antagligen Leonardo kommer hem! Vi har äntligen bestämt ett namn och till och med pappa var med på det! Dock kommer han nog bli kallad Leo av alla i familjen. Jag är verkligen jätteglad, jag tror ingen kan veta hur jag känner mig, ärligt talat! Som t.ex. idag trodde jag redan att han bodde hos oss så jag var nära att börja ropa på honom för att vi skulle mysa i min säng, hur weird är inte det? Nåja, jag längtar som tusan!!!