?

Ångesten ligger tjock som eldrök kring henne. Man kan nästan ta på den.
Paniken växer snabbare än vinden blåser, hela hennes kropp fylls utav den. Hon vet inte vad hon ska ta sig till.
Hon faller handlöst mot marken och gråten kväver hennes skrik.
Den välbekanta känslan av att "inte vara jag" var där igen, som så många gånger förr.
Hon vill bara dö. Få bort känslorna och paniken.
Hon kan inte tänka klart.
Hon kan inte mer än bara känna vad ångesten gör mot henne utan att kunna stoppa det.

Jag tror jag har rest tillbaka i tiden, eller så har tiden kommit ikapp mig. Jag vill inte leva med dessa känslor. Hjälp mig