Vissa dagar kan inget annat än att sluta bra

Vissa dagar kör allting bara ihop sig. Man vaknar med en fet jävla ångestklump som känns i hela kroppen. Du går upp och det enda du vill göra är att sätta dig ner och tjuta som en barnunge och vara allmänt självdestruktiv hela dagen. Jag lyckades ganska bra för jag åt ingenting som straff... I vilket fall som helst kommer man till skolan och allt blir bara värre och värre och värre och BOOOOM, så känner man att "Nae, jag vill dö just nu så jag går iväg och funderar", på ett ungefär alltså. Så blir det håltimme och man går iväg och går runt stångån en vända, smsar en vän och ber dom säga till läraren att man är på UM, smart drag där Isabell. Sen så hamnar man vid Strandgatan 2 (där iamvip å allt sånt är), och sätter sig på en bänk där man satt med sin bästa vän dagen innan och så funderar man. Funderar. Funderar. Eller så försöker man att inte tänka alls. Sen i alla fall så smsar en vän och frågar om man är på stan. "Aa", svarar man ju då eftersom man är på stan liksom. Så ringer ens vän upp och frågar var man är och så beskriver man det, fast personen i fråga är ganska korkad så fatta inte så mycket tror jag. Sen så sitter man där i typ 2 jävla timmar med en person man tycker rätt så mycket om, ni vet. Sitter och pratar och sånt shit. Och efter det....hade jag ingen ångest på heeeeela dagen, jag var inte ens hungrig.