"Rest in peace", she said and spit at his grave

Jag sitter i min soffa, som jag bäddat ut.
Tittar på svenska hollywoodfruar.
Retas lite med knaskatten.
Sitter och funderar på vart inspirationen tagit vägen.
Vill skriva en dikt, men får inte fram några ord.
Konstanterade nyss att jag inte ens kan få ihop den här "dikten".
Är trött på att vara sjuk, men glad att jag inte spyr.
Kom på att jag är kvar i det förflutna fast jag vill leva i nuet.
Tittar ständigt på mobilen för och se om ett sms ramlat in,
men inbillar mig att jag kollar tiden.
Kom på att jag är rädd, rädd för livet. Rädd för att leva livet.
Nu är nog inspirationen helt bortgången ändå, men jag lever på som vanlig å så.