*
Hon börjar springa.
Fortare tänker hon.
Men benen bär henne inte.
Hon snubblar över små obetydelsefulla stenar.
Dom kommer närmare.
Och ännu lite närmare.
Kom igen säger hon åt sig själv.
Hon återfår balansen. Spinger.
Men dom är snabbare.
Mycket snabbare.
Det känns som hennes lungor ska sprängas.
Adrenalinet pumpar. Mjölksyran blir värre och värre.
Jag måste drömma försöker hon intala sig själv.
Dom är ännu närmare nu. Nästan ifatt henne.
Ännu en obetydelsefull sten ligger i vägen. Hon snubblar.
Dom kommer ifatt henne. Trycker ner henne på marken.
Deras skratt ekar. Men hon kan inte skrika.
Jävla obetydelsefulla stenar tänker hon.
Hennes trosor ligger i en buske. Hon blundar.
Känner hur dom penetrerar henne. En efter en.
Varför just jag? är hennes sista tanke.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar